Ligger i sängen med en lampa riktad mot ansiktet och två katter snarkandes brevid mig. Ligger och känner mig lagom dum som bli så illa till mods av boken Någon I Din Säng av Andreas Roman. Handlingen känns så träffande för en sådan som jag med alltför livlig fantasi och som i mina ensamma dar för många år sedan levde nästan uteslutande med en låtsaskompis eller två. Ja, var ett rätt ensamt barn. Mobbing i skolan och såpass äldre syskon som levde sina egna liv innan jag nådde tonåren så blev man rätt ensam. Har aldrig lidit av det, men nu när man ligger och paranoidar sig mer än vad man någonsin gjort pga en bok... Psyket nästa?Men så illa kan det knappast vara. Skall försöka återgå till att agera min ålder, släcka lampan, trycka en katt nära intill mig och sedan sova. Måste orka shoppa imorgon. Mmm, shopping. Plötsligt var alla bekymmer i världen glömda.